Tisdag och sista dagen innan första provet

Dagen fortsatte ungefär som de tidigare, korvstoppning på hög nivå. Mitt fokus låg ändå på att under kvällen plugga in det sista inför morgondagen. Under dagen får vi reda på att de, jag och de två amerikanerna, som inte gjort ATC medical skulle göra det ikväll. Gulp. Som tur var skulle det bara ta en timme. Vi skulle vara inne i Abu Dhabi klockan sju på en läkarmottagning. På slutet av dagen fick vi gå in och hälsa på i den andra byggnaden. Hela centralen är nybyggd och invig hösten 2009 så allt var nytt och snyggt. Nu har vi även förärats med id-kort så vi själva kan ta oss runt överallt.
Efter jobbet tog jag vändan förbi affären tillsammans med några andra. Sedan bar det av hem för studier.
Jag och en av amerikanerna blev hämtade utanför hotellet strax efter 6 av den andra amerikanen. Vi åkte in till läkarmottagningen som låg i en lägenhet i ett bostadshus och anmälde oss i receptionen. Väl inne möts vi av en standard som kändes som 60-tal. Nu har ju inte jag upplevt det personligen, men. Där var det pappersifyllnad och undersökning inklusive vilo-ekg. Efter detta blev vi skickade en och en till en annan mottagning över gatan som tog hand om röntgen. En stunds väntan och sedan röntgen. På väg tillbaka till den första mottagningen hamnar jag mitt i bönen. Kändes som att jag kom och störde för de bad på ett litet torg vända åt rätt håll såklart, men dessutom rakt in i huset framför. Det var ca 1 meters gång mellan alla och väggen. 15 meter in på torget skulle jag ta mig. När jag lyckats smyga förbi alla och upp i trapphuset smygtar jag ett foto genom fönstret. Ursäkta kvalitén.

Väl klar där skickas vi vidare på en ögonundersökning som sker på ett sjukhus som ligger vägg i vägg. När vi kommer dit anmäler vi i receptionen att vi är skickade av Dr Abraham och vad vi ska göra. Jag blir först uppropad och blir visad in i ett undersökningsrum av en kvinnlig läkare från Pakistan (tror jag). Där tar hon sänka, mäter och väger mig samt tar tempen. När vi sedan lyckats skriva in alla uppgifter, hon pratar extremt dålig engelska, frågar hon vad jag har för fel på ögonen och om jag har ont. Suck. Vi lyckas tillslut förklara att det är en certifikatsundersökning vi ska göra. Jag blir skickad till en annan del av korridoren att vänta. Efter en halvtimme och trots högljudda protester från övriga väntande får vi gå före i kön. Efter detta var det bara att ta sig ut på gatan och ta en taxi och åka tillbaka till hotellet som vi kom till vid strax efter elva. Det blev inte så mycket pluggande trots allt.