 |
| Av någon anledning var jag vaken denna natt. Kanske var det bokkubben och att jag skulle läsa boken till måndagen som höll mig vaken. Vid 02 hörde jag sirener längs gatorna och när man bor i en skyskrapa känns det bäst att bekräfta att det inte är i sin egen skrapa det brinner innan man somnar. Sirenerna tog aldrig slut - bil på bil på bil. De tystnade utanför oss och det var det som fick mig att gå ut i full storm på balkongen och titta ner för att se vad som var på gång. Fullt med poliser och utryckningsfordon var det som mötte mig nere på gatan. Jag gick in för att ta kameran och ta en bild. Det var så fina färger med alla sirenerna. Jag undrade vad som hade hänt _ Hade någon nu krockat med den nya spårvagnen eller varför all denna uppståndelse? Precis när jag ska gå in kollar jag till vänster och ser då en brand som brutit ut i skyskrapan bredvid oss. Först kunde jag inte skilja på om det var vårt eller grannhuset som brann. Usch ! Som tur var för oss var det nästa hus men lågorna slog ut långt mellan husen och det hade börjat trilla ner saker så som delar av fasade smält glas mm som brann. Jag tänkte bara en sak. HÄR ska vi inte vara kvar. En sak som flyger över till en av våra balkonger så har snart vårt hus också tagit fyr. Vinden var kraftig på gränsen till storm och ljum, 27-28 grader vilket verkade som en stor blåsbälg. Jag väckte barnen och packade en nödväska med pass, smycke o lite andra värdesaker, som kan vara bra att ha om man måste starta upp igen. Vi gjorde oss beredd på att, om oturen var framme, inte ha något hem kvar. Det skulle mycket otur till men just då var det inte helt omöjligt. Vi fick höra sedan att en anna skyskrapa evakuerats. Inte vår som också låg lika nära och med vinden rakt mot oss. Vet inte om jag vill veta varför. Jag hoppas att det var p g a kunnighet och inte okunnighet.......Ibland ska man ta sina egna beslut och inte fråga om eller ifall. |
 |
| När vi kört ut ur garaget stannade vi på behörigt avstånd. Man vill se vad som händer med sitt hem. Cornelia ringde och skrämde upp Adam ordentligt. Han jobbade natt denna natt. Dock satte han och några till att ringa en kollega med fru som bor i The Torch - skyskrapan som brann. |
 |
| Hela gatan var fulla människor som bara stod och gapade. Endel grät och vissa bara stod o skakade på huvudet oförmögna att ta in vad som hände mitt framför ögonen på dem. |
 |
| Elden startade runt våningsplan 50-52 och spred sig fort uppåt. The torch har 80 våningar och var när det invigdes 2011 högsta skyskrapan med bara lägenheter. Idag är det grannen framför Princess tower med sina 104 våningar. |
 |
| När vi tog denna bild var det flera som på gatan stod och halvskrek "noo noo second building" oh no not the second building. Cornelia började gråta och jag tröstade henne och sa att det nog var samma hus fortfarande. Jag stirrade på den jämna kanten på vårt hus och hoppades att den skullle stanna hel och inte bli bucklig och smält. Det skulle med största sannolikhet betyda att vårt hus inte brann utan att det fortfarande var The Torch och att vår hus bara låg väldigt nära. Teodor tog tag i saken och sprang fram så att han fick en bättre vinkel. Oh ja! det var fortfarande The Torch. Dock hade elden spridit sig till vänstra sidan och längre ner på byggnaden. Här kände vi att det var dax att åka. Det trillade ner stora brinnande hook som vinden tog tag i och förde runt vind för våg. |
